Något som jag funderar på ganska ofta, speciellt när jag kommer i sådana situationer är varför folk man precis träffat (oftast i barnsammanhang) ställer frågan "Är det ditt/erat första barn?" Varför undrar du om jag får lov att fråga? Ser jag ut som en väldigt förvirrad och ovetande förälder? Ser mitt barn ut som ett "första barn"? Varför? Varför får jag ständigt denna frågan?! Nej, det är inte vårat första barn och självklart är det inte lätt för dom som inte känner oss att veta! Jag förstår det. Men det jag undrar är VARFÖR man ställer en sådan fråga? För att vara ärlig så svarar jag ibland ja, och det gör lika ont varje gång men det är just för att slippa "Vad tråkigt, jag kan bara föreställa mig hur det är"-kommentarer.
Och nej, du kan inte föreställa dig hur det är. Hur det är att förlora ett barn om du inte gjort det själv.
Nej det blir inte lättare med tiden. Varje dag är en kamp och man får helt enkelt bita ihop och ta sig igenom dagen, för hennes skull, för Haylies skull och för alla andra.
